Jun
30

När Canal Plus gjorde det pekande påpekandet olagligt

Det är kul med Internet. Riktigt roligt faktiskt. Ibland är det så roligt – eller kanske tokroligt – att man inte riktigt vet hur man ska bete sig. Under den senaste veckan har Canal Plus planerat och utfört ett kuppartat frontalangrepp mot en av webbens fundamentala grundpelare – länken.

Naturligtvis har inte samfälligheten varit långsam i reaktionen, men det förutsätter jag var en kalkylerad risk för Canal Plus. Nikke Lindqvist välkomnar Canal Plus till webben, Simon Sundén initierar rör inte min länk och kommenterar Canal Plus förundersökningsprotokoll och Disruptive refererar till Canal Plus med kraftord som jag bara kan tillåta mig att uttrycka på morsekod. 

Jag förutsätter också att de var väl medvetna om att de skulle komma att utsättas för en sökmotormässig motarbetning av personer som har potential att nå tillräckligt högt upp i resultaten för att det ska se dåligt ut på ett styrelsemöte.

Det är litet skoj att Henrik Rasmusson i IDG säger att det finns en gammal teori om att länkningen är fri på internet – och att det inte längre stämmer. Det låter ju märkligt kan man tycka. Nu är jag ju inte någon specialist på immaterialrätt, men jag får förmoda att IDGs material är upphovsrättsskyddat och eftersom jag länkar till dem här ovanför kan jag nog förvänta mig en snar påringning och en stämningsansökan.

Rasmusson fortsätter att uttala sig om länkning och upphovsrätt i SvD där han säger:

”Det som är avgörande är hur och var man länkar, och det beror på vad länken leder till. Om en länk leder direkt till en streamad sändning har du ju delat ut sändningen. Närmare upphovsrättsbrott än så kan man inte komma. Hans uppsåt har varit att dela med sig till allmänheten av det upphovsrättsskyddade materialet.”

Och det är ju klart. Med åtalet mot TPB på PP färskt i minnet som ju delvis handlar om pekningar mot upphovsrättsskyddat material borde man ju inte göra en tankevurpa genom att resonera på det viset.

Men allt det här låter så dumt att jag nog kommer att välja att tro att det är ett skämt, eller möjligtvis ett experiment för att se hur samfälligheten reagerar på den här typen av uttalanden.

Det hela är nämligen litet grand som att peka på en bank och säga att det där finns pengar för att sedan bli åtalad om banken rånas. Och det känns ju inte rimligt, i alla fall inte får någon som inte är specialist på immaterialrätt som Rasmusson tycks vara.

Nu väntar jag bara på att det också blir olagligt att inte länka till upphovsskyddat material så att vi en gång för alla kan stänga ner den här dumheten med internet och återgå till våra analoga liv.

Maj
18

Vikten av en organisation anpassad för internetnärvaro

Internet har blivit en viktig kanal att marknadsföra, sälja och kommunicera med sina kunder. Fastän företag sakta anpassar sig till det nya affärsklimatet, återspeglas inte den flexibilitet, volatilitet och omfång, som är webbens signum, i organisationsstrukturen vilket resulterar i att organisationen själv blir den största tröskeln för att maximera affärsnyttan med internetinitiativet.

Det blir viktigare för företag att ha en genomtänkt närvaro på internet. Webbens stora flexibilitet gör att den kan användas till flera olika ändamål exempelvis marknadsföring, försäljning och dubbelriktad kommunikation etc. Den låga kostnaden för produktion och distribution, samt möjligheten att mäta resultatet av olika initiativ, understryker mediets potential.

 Ändå begränsar företag sig själva; dels genom att hålla fast vid funktionellt orienterade strukturer och dels genom att använda webben som ett verktyg snarare än ett medium som påverkar affären från grunden. Detta kan sammantaget visa sig kontraproduktivt.

Att se webben som ett verktyg för exempelvis kommunikation eller som en budgetplattform för reklam, kan lyfta verksamheten något. Men för att dra nytta av mediets fulla potential krävs att organisationsstrukturen kan samarbeta för att nå gemensamt uppsatta mål.

Såtillvida verksamheten inte är pure play blir fundamentet i internetnärvaron, dvs. webbplatsen inte sällan ett slagfält för organisatoriska inbördeskrig. Produktchefer slåss om utrymme på startsidorna och marknadsavdelningen (reklamavdelningen) jobbar med breda penseldrag för att bygga varumärket och driva trafik. Detta stödjer inte helheten i affären, utan, på sin höjd, de valda delarna. På så sätt motarbetar organisationer effektivt sig själva i strävan att uppnå synergieffekter.

Inte sällan gör företagsledningar uttalanden om att webben är en viktig strategisk kanal, men detta återspeglas in i företagsledningarnas kunskap om och intresse för webben som medium. I traditionellt manér är man mer intresserad av balansräkningar och finansiell data, som, när det sipprar ner i organisationen i form av avdelnings- och individmål motverkar möjligheten att skapa en enhetlig och god kundupplevelse.

Det räcker inte med en intentionsförklaring i en företagsstrategi för att nå framgång på webben. Det krävs fokuserat arbete också.

Kommunikation, marknadsföring och försäljning på webben är till stor del upplevelsebaserad. Emellertid förgås kundupplevelsen pga. verksamhetsmål som inte stödjer möjligheten att optimera kundupplevelsen. Produkten eller plattformen för kommunikation hamnar ofta i kölvattnet efter marknadsföring och sälj – frågan är bara vad man ska marknadsföra och vad man ska sälja.

På det här sättet fungerar exempelvis inte filmindustrin som i synnerligen hög utsträckning är upplevelsebaserad. Slutprodukten är i mångt och mycket frukten av visionärt tänkande med ett enda mål i sikte – att filmen, och så också upplevelsen, ska bli så bra som möjligt.

En organisation med hög internetmognad tillhandahåller ett ledarskap som inte bara har god förståelse för kärnverksamheten och vad som driver den, utan som även förstår webbens möjligheter och brister – och som dessutom kan skilja en ändamålsenlig och god webbnärvaro från en dålig dito.

Verksamheten organiseras på ett sätt där avdelningarna inbördes inte hamnar i konflikt genom att sträva mot mål som i värsta fall motverkar varandra.

Detta uppnås delvis genom att underställa marknadsföring och försäljning ett visionärt och kundorienterat ledarskap, men också genom att skapa bättre strukturerade webbplatser som i första rummet fokuserar på kundupplevelsen och som tar fasta på att allt inte är lika viktigt och därför inte kan synas lika mycket.

Maj
15

E-handeln har alltjämt mycket kvar att lära av detaljhandeln

Webben är ett fantastiskt medium, ett material utan egenskaper, som Löwgren och Stolterman säger i ”Design av informationsteknik”.

E-handeln är något som fortsätter att växa, vilket man kan läsa i den senaste utgåvan av E-barometern. Ändå har e-handeln mycket kvar att lära av traditionell butiksförsäljning.

Traditionell butiksförsäljning brottas med problemet att visa upp så många varor som möjligt under tiden som kunden befinner sig i affären. Dessutom ska det vara enkelt att hitta.

Livsmedelsbutiker brukar ju sägas lägga mejeriprodukter långt in i butiken för att tvinga kunden att gå en snitslad bana och på så sätt exponeras för så många erbjudanden som möjligt. Vissa livsmedelsbutiker är också duktiga på att uppmuntra merförsäljning genom att placera närbesläktade produkter bredvid varandra, exempelvis ost och osthyvlar, kex och kanske till och med druvor.

E-handeln har egentligen inte det här problemet, vilket i sig bidrar till att skapa andra problem. Där detaljhandeln måste lägga mer vikt på vad kunden ska exponeras för och alltså tvingas att bestämma vad som är viktigt att visa upp, lägger e-handeln gärna ut stora delar av sortimentet på förstasidan – för att man kan.

Skälet till detta är förstås en fåfäng förhoppning att besökaren ingående läser precis allt som ligger på sidan. Från vänster till höger, uppifrån och ned.

Det är inte riktigt på det viset det fungerar.

På webben går det utmärkt bra att visa upp hela sortimentet på förstasidan. Emellertid bidrar det till att mindre vikt läggs vid vad som är viktigt att visa upp och vill det sig riktigt illa, kan detta resultera i resignation från organisationen, där man helt enkelt inte bryr sig om vad kunden tittar på – så länge kunden tittar på något över huvud taget.

För kundens vidkommande, så är det ju tänkbart att man inte ser skogen för alla träd, exponeras mot irrelevanta erbjudanden och i värsta fall studsar på sidan – med andra ord att köpintentionen försvinner och det som hade kunnat bli en kund lämnar sidan för att aldrig komma tillbaka.

Maj
14

TED.com lanserar översättningsmodul

Igår kommunicerade föreläsningstjänsten TED att man nu öppnar dörrarna för ett massivt översättningsprojekt tillsammans med teknikpartnern dotSUB.

Tidigare har de föreläsningar som kan ses på tjänsten endast funnits otextat, men nu bjuder alltså TED in hela världen att bli översättare med motprestationen att översättarna omnämns.

Vid lanseringen hade 200 översättare gjort mer än 300 översättningar på 40 olika språk.

Maj
13

Är Skunk verkligen räddat nu?

På nyhetstjänsten Nyheter24 kunde man idag läsa att Skunk är räddat. Spray sägs enligt artikeln ha dragit tillbaka sina planer på att lägga ner tjänsten. Emellertid kvarstår frågan om tjänsten verkligen är räddad - och om den är det - i så fall varför.

Föll Spray tillföga för trycket för en 800 eller så gamla skunkare? Såg de i uppslutningen en intäktspotential som innan nedläggningshotet varit dolt? Eller är det så att de inte ville riskera andra värden i tjänsten? Allt detta är oklart, eftersom Spray sällan uttalar sig annat än när de delar ut snö eller anställer någon till en chefsposition.

De som varit involverade i Skunk vet att tjänsten idag ligger på något som kan liknas vid en antik plattform (kanske var det av historisk hänsyn som Spray valde att dra tillbaka nedläggningen). Även om tjänsten i sig kan uppvisa en hygglig räckvidd är den i det närmaste omöjlig att vidareutveckla. Utifrån ett affärsmässigt perspektiv är den enda rätta åtgärden att tacka för den tid som varit och lägga ner tjänsten.

Igår skrev jag emellertid att allt gudbevars inte är affärsmässigt och att det kan finnas andra värden i en tjänst än rent ekonomiska. Jag vidhåller fortfarande att Skunk är en dålig affär för Spray och inte har något att göra i Sprays produktportfölj, något som i bottnar i att varumärket, som det ser ut idag, inte har kapacitet att bära en tjänst som Skunk.

Vad man istället bör göra är att utmana samfälligheten - som uppenbarligen av nostalgiska skäl visar på en fäbless för tjänsten - att använda ett förvisso inarbetat varumärke med historisk tyngd att göra något bra.

Dela ut källkoden till Skunk, säger jag. Låt samfälligheten ta över utvecklingen av tjänsten, men drifta den och fortsätt att sköta medlemshanteringen så att medlemmarnas integritet hålls intakt. Implementera för alldel annonstaggar, men skänk intäkterna till välgörenhet och låt medlemmarna själva rösta på vad de vill att annonsintäkterna ska gå till.

Skunk är en av få möjligheter för Spray att visa på ett corporate social responsibility och det vore i mina ögon att göra sig själv en otjänst att inte ta tillfället i akt.

Maj
12

Vad Spray egentligen borde göra med Skunk

Det ryktas om att det portalföretaget Spray nu verkar vilja göra slag i saken och slutligen lägga ner community-tjänsten Skunk, som funnits i produktportföljen sedan slutet av 1990-talet. Plattformen är gammal och saknar dokumentation, vilket förstås gjort att tjänsten inte sett någon vidareutveckling sedan ett smärre ansiktslyft som ägde rum för några år sedan.

Utifrån en affärsmässig aspekt är det svårt att motivera att tjänsten skulle fortsätta att drivas, men nu är ju inte allt affärsmässigt, något som kan komma att placera Spray i en situation där en nedläggning skulle kunna ge negativa konsekvenser, men där det också finns en oförutsedd uppsida.

Skunkarna har nämligen börjat att mobilisera sig och är just nu i färd med att försöka samordna en protestlista mot nedläggningen av tjänsten. Frågan är om Spray kommer att lyssna på det örat.

Det här öppnar emellertid på glänt möjligheten att genomföra ett litet men intressant experiment. Kostnaden för Skunk är redan tagen. Tjänsten var inte billig när den köptes, men kan knappast ha gått för något extra när Allers tog över verksamheten från Lycos GmbH. Alltså är det enda som återstår själva driftkostnaden, som också den är låg.

Varför inte skapa en stiftelse för Skunk där man helt enkelt överlåter åt de gamla medlemmarna att själva utveckla en ny plattform, precis som de vill ha den. Möjligheten är god att man bland Skunks användare kan finna både tyngre och lättare programmeringskraft, projektledare, designkompetens, marknadsförare, kommunikatörer och allt annat som i allmänhet utgör kittet för ett webbinitiativ.

Med andra ord låta plattformen gå, men öppna upp för ett crowd sourcing-projekt som vi aldrig tidigare sett i Sverige.

Vad tycker du?

Apr
27

Rekryteringsprocessen som metod för affärsutveckling

En rekrytering är inte någon lätt historia. Dels handlar det om att analysera verksamheten för att identifiera vilken typ av kompetens som krävs, men det krävs också att man tar pulsen på organisationen för att se vilken personlighetstyp som bäst passar in i organisationen.

Men rekryteringen kan också fylla andra roller. I en rekrytering har du möjlighet att intervjua ett stort antal människor som kommer från varierande branscher och roller och som bär med sig olika vinklar på hur problemen du skisserar i din platsannons ska lösas.

Om du redan har en effektiv organisation som kan plocka upp idéer och omsätta dem i praktiken har du med andra ord möjlighet att genomföra en tämligen kvalificerad fokusgrupp bestående av – well – en person. Om din organisation dessutom besitter en egen kvalificerad HR-funktion så att du kan gå igenom rekryteringen utan att köpa in externa tjänster kan du ingjuta nya idéer i en väl fungerande och effektiv men kanske desillusionerad organisation.

Older posts «

» Newer posts