Så här i dyrtider kan man tänka att det är fler än jag som har fått ett nyvaknat intresse för platsannonser. Bilan kan ju falla förr än man anar och då kan det vara påpassligt med en plan B, som kan sjösättas inom kort.
Efter att ha gått igenom en hel del platsannonser kan jag konstatera att det är – well – tråkiga.
Det är litet märkligt att ett annonserande företag inte tar tillfället i akt att sälja in sin verksamhet själv. Visst kan man tänka sig att ett företag som annonserar om en säljare eller kanske copywriter saknar den kompetensen och i kraft av det kan få ett carte blanche att uttrycka sig en smula taffligt. Samtidigt är det ju så att företag i allmänhet anlitar professionell hjälp i form av rekryteringsbyråer.
Om det nu är så att rekryteringsbyråer skriver annonserna så kan man kanske säga som så att de må vara bäst i världen på att luska ut vem det är som är bäst lämpad för en viss position i en viss organisation. Men copyrwriters är de då rakt inte.
Jag kan mycket väl förstå att företagen fokuserar på vad jag ska göra för dem. Trots allt är det ju en transaktion där jag får pengar för ett visst utfört arbete. Däremot verkar de inte alls fokusera på varför över huvud taget jag ska vilja göra det de ber mig om, det vill säga söka arbetet. Jag tror inte att alla de som inte söker tjänsten saknar det rätta virket duger som förklaring.
I många fall förekommer ungefär samma struktur och ordval. Företagspresentation, syfte med rekryteringen, tjänstens arbetsområde och nödvändiga kvalifikationer. Har man tur kanske det kan stå något om att företaget erbjuder goda förmåner eller utvecklingsmöjligheter, men det är ytterst sällsynt. Formuleringar som ”naturligtvis kan du” och ”självklart ska du” är också rätt vanliga, fastän varken det ena eller det andra är speciellt naturligt eller självklart.
Intressant är att det i så många ”så får du drömjobbet-artiklar” skrivs om hur viktigt det är att ett CV eller personligt brev står ut i mängden – med tanke på alla ansökningar som mottagaren kommer att måsta gå igenom. Men tro mig när jag säger att det fungerar precis på samma sätt åt andra hållet också.
Undermålig design, tråkig och oformaterad text samt dålig läsbarhet gör att platsannonsen snabbt bläddras vidare. Dessutom kan det vara så att jag får en dålig känsla för företaget beroende på hur det uttrycker sig, vilket kan vara dåligt för företagets affärer vad det lider.
Eftersom de tryckta platsannonsernas dagar är räknade tycker jag att det är på tiden att de digitala platsannonserna ses över. För det är en marknadsföringsåtgärd. Och sant är väl att om du lägger ner några hundratusen i en rekrytering, så kan du väl lika gärna se till att få litet goodwill ut av det också.
Jag sitter med hela världen för mina fötter och jag kan mångfaldiga din platsannons på några få ögonblick, så att det får långt mycket större spridning än vad du till en början kunde hoppas på. Gratis distribution med andra ord!
Men för att jag ska göra det, måste du ge mig något. I det här fallet en rolig, inspirerande platsannons som andas framåtanda och uppriktig passion. Kan du också smyga in ett stänk humor är det verkligen inte fel. Det är nästan det bästa säljargumentet av dem alla. Och har du riktig tur, så kanske jag till och med söker tjänsten.
2 comments
Erika says:
januari 4, 2009 at 8:29 e m (UTC 1)
Så sant, så sant! Många platsannonser tycks kommunicera ”sök för all del inte den här tjänsten!”. Eftersom jag försöker att inte underskatta folks intelligens tänker jag att det kanske är precis det som är meningen – för vilken arbetsgivare söker egentligen efter dem som verkligen har anledning att lusläsa platsannonser? Har man riktig otur får man 300 ansökningar som ingen har varken tid eller lust att gå igenom. De allra flesta rekryteringar görs väl ändå på andra vägar än via annonsering. Den stora frågan är då varför i hela friden någon vill spendera så mycket pengar på något som varken stärker varumärket eller resulterar i en lyckad rekrytering; är det kanske ytterligare en gammal ”printmedia”-vana som bör ifrågasättas och läggas i graven till fördel för rekrytering via webbaserade sociala nätverk?
Kontaktmannen says:
januari 9, 2009 at 11:43 e m (UTC 1)
Word. Vill minnas att jag skrivit en post med liknande slutsats. Vid närmare eftertanke var jag nog inte lika nyanserad, utan kallade flertalet platsannonser för ”helt totalt komplett värdelösa”. Är helt övertygad om att majoriteten platsannonser är direkt kontraproduktiva, de motverkar sitt syfte.
Har dock stött på få kunder som vill lyssna på det örat.