Fiskmås - fri men inte gratis
Vid det här laget har du säkert hört talas om Chris Andersons tes om att framtidens affärsverksamhet kommer att kretsa kring begreppet ”gratis”, som han skrev om i artikeln ”Free! Why $0.00 Is the Future of Business”, i Wired Magazine.
Kortfattat går tanken ut på att erbjuda något utan kostnad för att låta kunden betala något annat istället, som exempelvis en mobiltelefon för 1 kr (så gott som gratis) med ett tillhörande abonnemang á 250 kr per månad i 24 månader.
Chris Anderson kommer för övrigt till Sverige i februari, så har du vägarna förbi Malmö kan du lyssna på honom på Media Evolution.
Minst lika intressant som Chris Andersons nygamla affärsmodell är en diskussion vad ”gratis” egentligen betyder. Den tolkning som ligger närmast tillhands är en transaktion där någon får något utan att behöva betala reda pengar.
Samtidigt har du alldeles säkert också hört uttrycket: ”There is no such thing as a free lunch.” Den här frasen och Chris Andersons ovan lirar ju inte riktigt med varandra. Man anar ju ugglor i mossen nästan omedelbums.
För internettjänster finns det i princip två stora affärsmodeller: antingen betalar man och då slipper man reklam, eller så betalar man inte och då exponeras du för annonser.
Men betyder det här att tjänster som exempelvis Twitter verkligen är gratis? Eller är de gratis endast i bemärkelsen att de allra flesta av oss automatiskt associerar kostnad med pengar, snarare än pengars värde.
Enligt något som heter Metcalfs lag ökar nyttan eller värdet (hur man nu vill se på det) proportionellt med kvadraten på antalet anslutna noder, något som också kan uttryckas n(n-1)/2. Det här kallas i folkmun för ”nätverkseffekten” och förklaras på enklast möjliga sätt med telefonanvändare.
Om bara en person har en telefon är det tråkigt, men om 100 personer har telefoner så blir det plötsligt roligt, eftersom var och en av de anslutna noderna kan ringa 99 andra personer.
Om värdet i ett nätverk sedan mäts i klirrande mynt, bananer eller armhävningar är mindre relevant eftersom i princip allt kan översättas till pengar eller pengars värde.
När du går in i ett nätverk betalar du dels med tid, men ofta också med olika typer av personuppgifter som kan användas för att exponera dig för mer eller mindre relevant reklam.
Naturligtvis är det en ömsesidig affärsrelation eftersom du förhoppningsvis upplever att värdet du får ut av en tjänst motsvaras av det du betalar med, om det nu är tid, implicita och explicita preferenser eller personuppgifter.
Men man skulle kunna också kunna argumentera för att priset du betalar för att använda tjänsten är att vara med i den över huvud taget eftersom ditt deltagande ökar värdet på tjänsten som sådan.
Att kalla tjänster för gratis med hänvisning till att man inte behöver betala pengar för dem börjar emellertid i allt högre utsträckning att bli en tankevurpa.
Trots allt är ju pengar i sig själva knappt värda någonting alls. De motsvarar ett värde, som egentligen kan bestå av precis vad som helst.
Foto: Amateur_photo_bore
