Dec
18

Har du laddat din webbtjänst med komo?

När du bygger en webbtjänst är det en mängd antal komponenter som måste ramla på rätt plats för att allt ska fungera: back-end, front-end, databaskopplingar, informationsarkitektur, interaktionsdesign, funktionalitet, ett snyggt skal, positionering, CRM-processer, delbarhet, ja, för att nämna några delar.

Men det finns ytterligare en komponent som är viktigare ändå; en komponent som differentierar det som är mediokert från det som är bra och det som är bra från det som är briljant och som nästan är omöjligt att sätta fingret på.

Låt oss kalla den för komo.

Komo” är hawaiianska och betyder ”känsla” (under förutsättning att mina efterforskningar inte lett mig fel). Ett annat ord som skulle kunna användas och som är mer vedertaget är det melanesiska ordet ”mana” som ungefär betyder ”övernaturlig kraft”. Ytterligare ett exempel är tyskans ”fingerspitzgefühl”.

Jag har valt ordet för att fortsätta i något som nästan har blivit en tradition i tider då vettiga domännamn är svåra att få tag i. Wikipedia springer som kanske bekant ur hawaiianska och namnet till operativsystemet Ubuntu är hämtat från bantuspråk.

Nu menar jag inte på något sätt att vi ska bli religiösa i vårt webbutvecklande, men vi ska ta hänsyn till den sista okända komponenten som skiljer en helt vanlig ”application” från en killer application. Något recept på hur man bygger killer apps finns mig veterligen inte än. För musikindustrin sägs det ju att exempelvis Phil Spector, Dennis Pop och KLF knäckte koderna, men så är ju också mänskligheten lika gammal som mänskligheten själv.

Icke desto mindre är den här ingrediensen viktig eftersom det är den som i slutändan kan komma att avgöra hur lyckad din satsning kommer att bli.

Komo kan vara en mängd olika saker och det behöver inte vara detsamma för olika webbtjänster. För Facebook är det kanske det som kallas för ”network effect”. För Google skulle det det dels kunna vara deras indexeringsalgoritm, men också tjänsten simplicitet.

Som motexempel kan jag säga att Eniro är en tjänst som skulle må bra av en rejäl överdos av komo.

Nu är frågan hur du jobbar med att ladda din webbtjänst med komo, vilka platser du tycker har komo och vilka du tycker saknar det.

Keep ‘em coming!

/s

Dec
17

Search Engine Zeroptimization – en framtida affärsidé

Den här bloggen existerar av ett enda skäl; strävan att ta kontrollen över mitt eget namn på internet.

För ungefär två månader sedan skrev Wired Magazine att nya tjänster som Twitter och Facebook fick bloggformatet att kännas 2004. Och det är sant. Samtidigt är det inte tu tal om att bloggen som publiceringsverktyg är överlägset både Twitter och Facebook – i alla fall till dess att vi alla börjar prata ett Orwellskt nyspråk. Tro mig när jag säger att 140 tecken inte duger till att utveckla några djupare tankar.

Nåväl, den här bloggen handlar i allmänhet om att ta kontrollen över eget namn i sökmotorernas resultatsidor och i synnerhet att trycka bort en särdeles otacksam bild på mig själv som är publicerad på Stockholm Finest. Jag har aldrig gjort mig väl på bild, det vet var och en som sett mitt studentplakat anno 1993. Och det må vara förmätet att tro att någon annan än jag själv någonsin kommer att söka på mitt namn; men det här handlar om principer.

Allt mer av vårt innehåll digitaliseras och blir sökbart. Samtidigt är det svårt att sia om vad det egentligen är som kommer att rankas högt. Nu har Stockholm Finest en sjutusan till pagerank, vilket gör att i det närmaste allt som hamnar däruti åker till tops med raketfart.

Det finns en hel del företag som jobbar med att vara behjälpliga att lyfta upp olika sidor med hjälp av olika nyckelord. Search Engine Optimization, eller SEO kort och gott, kallas det för och det är något av de mest prisvärda marknadsförings åtgärderna du kan ägna dig åt – givet att det inte är alltför mycket konkurrens om ett visst ord.

Men hur är det egentligen med search engine zeroptimization, eller SEZO, dvs motsatsen? Många har säkert hört talas om det som i allmänhet går under benämningen streisandeffekten. Kortfattat handlar det om att ju mer man vill ta bort något från internet, desto mer kommer det att sprida sig. Spridningen är inte styrd av naturlagar utan av psykologi.

Det går alltså knappast att be någon ta bort något som man inte vill ha där eftersom det kommer att leda till att den man ber plocka bort materialet genast kommer att posta ett inlägg på Facebook eller Twitter där de skriver något i stil med:

Varför vill Barbra Streisand att jag ska ta bort den här bilden?

Folkstorm och besökssiffror som rusar i höjden – för att inte tala om spridningseffekten.

Vad du däremot kan göra, är att trycka undan oönskat innehåll, genom att lägga andra saker emellan – något som ytterligare kommer att spä på mängden data som publiceras årligen på sikt. Det här är egentligen en naturlig del av SEO, eftersom man alltid trycker bort något annat till förmån för sitt eget material. Men tillämpningen är ännu inte uttalad.

Mitt nystartade projekt går alltså ut på att förpassa ett foto, publicerat på Stockholm Finest, som idag ligger någonstans på sjunde plats i Googles SERP till sidan två eller allra helst sidan sju. Vi får väl se om jag lyckas…

/s

» Newer posts