Fastän det strider mot mina principer att skriva oftare än en gång om året, känner jag en synnerligen stark drift att ta bladet från munnen och ställa mig frågan vad det egentligen är som pågår. Att reklambyrån Grey Sthml sade tack och hej och flyttade sin verksamhet till Facebook härom veckan, har väl förbigått få i branschen. Tilltaget kan ju ses både som en smart PR-gimmick och som fullkomligt idiotiskt. Övernatt blev byrån i alla fall en global snackis, samtidigt som de gjorde sig om möjligt ännu mer otillgängliga för kunder och prospekt än reklambyråer vanligtvis är.
Lustigt nog sägs Porsche nyligen ha stängt Facebook för sina anställda och det sätter ju fingret på problemet. Nog för att Facebook-universum består av miljoner sinom miljoner personer, men om dessa inte kan få tag på exempelvis en reklambyrå när de behöver den, så är det sannolikt dåligt för affärerna. Nu har jag för mig att jag någon gång, någonstans, har läst att man ska plocka kunderna när de är off-guard, dvs att en multitaskande hemmaslösurfande markandsdirektör skulle vara ett lätt byte, men jag är inte helt säker på det.
Men varför stanna där. Häromdagen kunde man läsa att en argentinsk byrå, Kamchatka, har valt att stänga ner sin hemsida för att flytta till Twitter. Och nu talar vi inte om två konton, utan sju konton.
Nu väntar vi på att en webbyrå flyttar ut på IRC:en eller att en PR-byrå flyttar in i SAOL – eller varför inte hem till någons byrålåda?
Jag har länge varit en anhängare av tanken på en fullständigt distribuerad internetnärvaro, dvs att det inte krävs monoliter som webbplatser eller facebook- eller twitterkonton utan att relevant relaterad information presenteras dynamiskt kring ett nyckelord eller en informationsentitet. På litet sikt tror jag varken att vi kommer att se webbplatser, communities eller webbläsare, utan att information kommer att bygga på annan information på ett ”sömlöst” sätt.
Än så länge finns det såvitt jag vet varken teknologi eller affärsmodeller som stöder detta, men som i så många fall handlar det ju nästan bara om att luta sig tillbaka och vänta. Den semantiska webben var en ansats och det återstår att se om den når hela vägen fram.
Vad avantgardisterna Grey och Kamchatka egentligen gör – och sannolikt utan att veta om det – är revolt mot institutionen ”hemsidan” och det är ju en smula intressant. I alla fall utifrån en konstnärlig aspekt.
/s
