«

»

Feb
05

Vad är fel med att betacka sig Jesper Åström?

Häromdagen stack Jesper på Online-PR ut hakan och utmanade Fredrik Wass i något som kanske skulle kunna beskrivas som en så kallad beef. Upprinnelsen till historien var två postningar, den här och den här, som Fredrik Wass gjort med anledning av att Acne Online Store börjat följa honom på Twitter.

Påhoppet var uppfriskande eftersom påhopp är rätt sällsynta i diskussioner om sociala medier som äger rum på sociala medier, något som i sin tur skulle kunna hänga ihop med relationsekonomiska spelregler och praxis.

Uttryckt på ett annat sätt kanske man skulle kunna säga att de kopplingar som sammanbinder noderna i allmänhet inte är tillräckligt starka för att klara av frontalangrepp, men samtidigt inte är tillräckligt svaga för att konsekvenserna ska vara triviala. I det här fallet ryktas det om en de-friendingkonsekvens på Facebook. Är det sant, är det upp till var och en att själv väga den konsekvensen.

Kortfattat kan man säga att Fredrik Wass ondgjorde sig över att det inte fanns någon uttalad person bakom Acne Online Stores Twitterkonto. Grogrunden för att skapa en relation var alltså liten eller obefintlig.

Jesper Åström menade å andra sidan att det var helt i sin ordning för ett företag att lyssna på internetsamfälligheten oavsett om det så görs som i Acnes fall eller som Dell (som ju kopplar en person till varje twitterkonto).

Fredrik vill bygga relationer och Jesper vill lära företagen att lyssna på vad som sägs, eller uttryckt med Charlene Li:s ord ”tap into the groundswell”. Det är bara två ståndpunkter, som inte ens är motpoler.

Vem har rätt då? Well, det är inte konstigare än att ingen har det – och båda har det.

Diskussionen är lustig, men bär också på en touche av nonsens; för, vi kommer inte att nå konsensus i frågan.

Det handlar helt om tycke och smak och om i vilken utsträckning som olika intentioner samspelar med varandra. I Fredrik och Acnes fall krockar intentionerna och då uppstår förstås friktion.

Vad det kokar ner till är alltså vad man vill använda Twitter till och vilken funktion en mikroblogg kan fylla i det stora hela. Med andra ord kan det vara ett kraftfullt verktyg, men också visa sig fullkomligt värdelöst.

Här är några sätt att använda Twitter på:

1) Crowdsourcing: bygg upp ett engagerat nätverk där det är möjligt att ställa frågor och svara på frågor med korta ledtider.

2) Omvärldsbevakning: Följ tankeledarna i din bransch för att se hur konkurrenterna använder mikrobloggen och vad tankeledarna pekar på för något. Följ diskussionerna via Twitter Search för att se vad som sägs om ditt företag.

3) Konkurrentbevakning: Följ dina konkurrenter och se hur de använder mikrobloggar och sociala medier.

4) Marknadsföring: Använd mikrobloggen som en kompletterande marknadsföringskanal för att exempelvis kommunicera erbjudanden och driva trafik.

5) CRM: Underhåll en dialog med dina kunder för att bygga djupare relationer med dina kunder och få tips om hur du kan göra dina produkter ännu bättre.

6) Personlig branding: Visa vilka varumärkesvärderingar som överensstämmer med dina egna värderingar. Lever du ett liv i gräddfilen kan du exempelvis följa Louis Roederer (När de väl finns på Twitter).

7) Nyhetsflöde: Mikrobloggar som körs via klienter som TweetDeck är snabbare än RSS-läsare. Följ dina favorittidningar och få länkar till nyheterna serverade samtidigt som de publiceras.

8) Konstinstallation: Köp in några feta 42-tummare, bygg en tv-vägg, installera TweetDeck och lägg till hela världens Twitteranvändare.

Problemet med de här olika tillämpningarna av en mikroblogg är att samtliga svårligen samsas under ett och samma konto. Fredrik vill bygga och underhålla relationer medan Acne vill maximera antalet följeslagare för att på så sätt uppnå högsta möjliga utväxling av sina tweets. Dessa två intentioner samspelar dåligt och därför tycker jag inte att det är så märkligt att Fredrik reagerar som han gör.

Alltså måste du sannolikt ha fler än ett konto och vara noggrann med hur du bygger upp kommunikationen på respektive konto. Det kommer alldeles säkert att vara tidskrävande och eftersom sociala medier inte skalar upp speciellt bra, kan det också bli en tämligen dyr affär.

För att ditt initiativ på mikrobloggarna ska bli framgångsrikt gäller det att dina intentioner stämmer överens med de intentioner som dem du följer har.

8 comments

  1. Jesper Åström says:

    Ja… eller gör det verkligen det? Ditt resonemang bygger ju på att en mikroblogg skulle vara en privat sfär, en plats där du kommunicerar med enbart dina nära och kära. Men är det verkligen så det är? Eller är det ett verktyg för utåtriktad kommunikation?

    Här kan du ju självklart anföra att det är upp till var och en. Men är det egentligen det? Om man vill vara privat, finns det då inte bättre verktyg att använda för att meddela sina vänner vad man gör. Världens största microblogg – facebooks statusfält – är en sådan privat microblogg. Men väljer man Twitter… ja då känns det inte rimligt att anta att man vill vara privat i sina åsikter och tweets… Skulle du exempelvis reagera över att någon prenumererar på ditt RSS-flöde till din blogg? Troligtvis inte… Men till dina privata meddelanden eller Facebook-inlägg – Självklart!

    Väljer man ett verktyg där man är publik och dessutom uttalar sig/recenserar företeelser i samhället och man även är framgångsrik och inflytelserik i detta arbete. Då får man nog också acceptera att folk vill lyssna på en. Det var detta som diskussionen handlade om. Inte hur man bäst kommunicerar genom en mikroblogg. Att adda någon innebär ju i praktiken att man är intresserad av den personens tweets och vill följa dem. Varför befinna sig på ett publikt forum när man inte tycker att det är ok att vem som helst lyssnar?

    //Jesper

  2. Stefan Deak says:

    Nja, jag vill väl inte direkt hålla med om att mitt resonemang bygger på att en mikroblogg är en privat social sfär. Där tycker jag att du tar dig väl stora tolkningsfriheter.

    Vad jag säger är att det finns olika intentioner med att använda en mikroblogg och i det här fallet har Fredrik uppenbarligen en intention som inte överensstämmer med Acnes intention.

    Å andra sidan kan man ju anföra att OM det nu är så att Fredrik Wass är angelägen om vilka som följer honom, så KAN han ju faktiskt spärra kontot. Och eftersom han – såvitt jag kan se – inte har gjort det, så ger jag dig rätt i att det är att en smula märkligt att han beklagar sig.

    Däremot är väl utsikterna för Acne att kunna dra växlar på att de minsann har Fredrik Wass som follower tämligen små – i alla fall till dess att Fredrik börjar köra TweetLater och automatiserar hela showen.

    Then again, om han gör det så kan det säkert bli som så att han börjar att få meddelanden om utförsäljningar, reor och förhandsvisningar. Hur han kommer att uppfatta det kan vi ju bara spekulera i.

    Men det är väl litet av ett spel ändå trots allt, för man kan ju fråga sig varför någon väljer att följa någon. Är det för att man är genuint intresserad av att lyssna eller handlar det om att liera sig med rätt personer för att själv kunna dra växlar på det.

    Om Fredrik Wass följer Acne förstår ju alla att det måste vara något speciellt med dem – typ. Eller inte.

    Och när du väl har en tjugotusen followers eller så, ja, då måste det ju väl vara så att du har något att tillföra – typ. Eller inte.

    Nåväl, man får väl följa vem man vill, men jag tror att det blir svårare att få followers själv om man inte träder fram ur skuggorna. Och för ett företag att bygga onlinerelationer med en person (även om den personens namn är ett varumärke i sig) kan nog vara knixigt.

  3. Jesper Åström says:

    Eller är det ens lämpligt att företag aktivt söker kontakt genom sociala medier? Jo, självklart i somliga fall, gränsfall i andra och absolut förbjudet i några. Men hur ska vi veta var gränserna går? Återigen tolkningsföreträdet. Vem ska ha det, och på vilket sätt kan vi testa gränserna så att vi någonstans når fram till dem.

    Knepiga frågor.

    //Jesper

  4. Stefan Deak says:

    Min personliga åsikt är att det är helt i sin ordning att företag söker kontakt med sina kunder och prospekt på nätet. Men jag ser gärna också att den kontaktas av någon uttalad på företaget snarare än företaget som sådant.

    Säg att Volvo skulle börja följa mig på Twitter. Vad betyder det? Och vad betyder det om Volvo skulle få för sig att prata med mig eller kommentera något jag skickar ut. Vad kommer det att betyda?

    Kolla bara vad som hände med Britney. Det tog minuter innan diskussionen om transparens kom på tal. Och lika kort tid tog det för Britneys arbetsgrupp och att ändra strategi.

    Nu är förstås inte Britney och Acne samma sak, men visst skulle det vara kul att veta om det är Bengt eller Nils eller Ture eller Anna på Acne som man egentligen pratar med?

    För övrigt slog det mig att du blandade ihop äpplen och päron när du likställde RSS med Twitter. Twitter är dialog och RSS är distribution.

    Vår koppling på LinkedIn lever farligt nu…

  5. Jesper Åström says:

    Jaha… Så Twitter är dialog och RSS är distribution. Men, om jag då addar ditt RSS-flöde från twitter istället för att klicka på ”follow” vad händer då? Jamen, då försvinner ju transparensen. Möjligheten för dig att veta att jag följer dig och kunna ta ställning därefter. Hmm.. och det är exakt detta som är min poäng. Varför irritera sig på företag som är transparenta/öppna på det sättet som Acne var?

    Det är bra mycket effektivare – det håller jag med dig om – när en person tar kontakt med dig, är trevlig etc etc. Den personen kommer du få sympati för och kanske till och med gilla på något konstigt internettiskt sätt. MEN… Agendan bakom trevligheten… Är den verkligen transparent? Kan du som konsument ta ställning på allvar och säga – NEJ TACK på samma sätt? Det tror inte jag. Det är effektivare, du kommer nå sympati för personen och den kommer möjligtvis kunna pysa lite goodwill för varumärket från tid till annan.

    Kontentan av vad du säger är ju att det är ok när företag börjar prata med dig så länge de inte gör det öppet. Eller det kanske är såhär du menar http://www.espooblues.net/kuvat/myllyniemi-blues-tps-20071004.jpg.jpg .. ”professionella människor”.. dvs.. personer som förställer sig för att utföra en uppgift inom ramen för gällande normer, för att på så sätt framkalla önskvärt resultat..

    Nej.. jag förespråkar tydlighet, öppenhet och transparens. Företagen får gärna lyssna på mig, men jag bestämmer när jag vill söka kontakt med dem. :)

    (du har ju redan blockat mig på msn så jag kanske hämnas med att turbopinga dig genom 57rtpxxp@hotmail.com kontot som du accepterade förra veckan… bara för att jag kallade mig ”Hot Pix”… billigt Stefan.. billigt.. hahaha)

  6. Stefan Deak says:

    Ja, i jämförelsen mellan ett anonymt RSS-flöde och ett odefinierat twitterkonto med ett firmanamn så är ju förstås det senare glasklart som korvspad. Men något, hur mikroskopiskt litet det än är, är ju alltid oändligt mycket mer än noll, inte sant Jesper?

    Icke desto mindre tycker jag att du har en elegant lösning på problemet – kanske utan att ens veta om det..

    Acne kunde alltså ha börjat prenumerera på Fredrik Wass twitterflöde via RSS och. Fredrik hade inte haft något emot det eftersom RSS-flöden är öppna och kan sägas innebära samma direkta dialog som en mikroblogg gör och Acne hade fått all den information från Fredrik Wass som de ville ha.

    På så sätt hade de kunnat lära sig när konkurrenten Uncne gick i samma fälla och sedan approcherat Fredrik som Svante på Acne. Slutet gott allting gott.

    Nej, kontentan av vad jag säger är sannerligen inte att det är okej för företag att prata så länge de gör det i smyg. Men om du, Jesper, vill skapa och underhålla en relation med Volvos corporate communication-policy så får du hemskt gärna göra det. Jag bjuder dig på det. Personligen föredrar jag nog ett namn på personen i andra änden, men det är kanske bara jag.

    Jag har inte blockat dig än, men det tycks mig ständigt som en allt bättre idé!

  7. Jesper Åström says:

    Ah!! Och då är vi åter i skiftningen av frågan. Som jag skrev – bra mycket effektivare att kommunicera med en person. Men transparensen försvinner ju. Och vad säger att jag som person har intresse av att prata med dig när jag inte är på jobbet. Varför ska jag öppna mig själv som person då det är i min yrkesroll som jag har intresse av dig.

    Men som sagt. Mitt inlägg handlade inte om kommunikation utan möjligheten att lyssna. Och där är vi överens nu om jag förstår det rätt?

    Gott mos!

    //Jesper

  8. Uncategorized : När sociala medier lönnmördar det filosofiska samtalet - stefan deak says:

    [...] strategi, affärsutveckling, kommunikation och organisation – online « Vad är fel med att betacka sig Jesper Åström? [...]

Lämna ett svar till Uncategorized : När sociala medier lönnmördar det filosofiska samtalet - stefan deak Avbryt svar

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>