«

»

Feb
18

Facebooks kovändning och vår sanna inställning till creative commons

Igår hittade jag en artikel på Brian Solis blogg PR 2.0, som diskuterade den massiva kritik som Facebooks nya användaravtal har skapat.

Här är den nya formuleringen av avtalen (som det är rimligt att tro att få någonsin har läst):

”You hereby grant Facebook an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to (a) use, copy, publish, stream, store, retain, publicly perform or display, transmit, scan, reformat, modify, edit, frame, translate, excerpt, adapt, create derivative works and distribute (through multiple tiers), any User Content you (i) Post on or in connection with the Facebook Service or the promotion thereof subject only to your privacy settings or (ii) enable a user to Post, including by offering a Share Link on your website and (b) to use your name, likeness and image for any purpose, including commercial or advertising, each of (a) and (b) on or in connection with the Facebook Service or the promotion thereof.”

Idag kunde man läsa att Facebook har dragit tillbaka det nya avtalet och att det ska ses över, med hänvisning till reaktionerna. Dessutom har Mark Zuckerberg själv kommenterat kritiken på Facebooks blogg:

”People want full ownership and control of their information so they can turn off access to it at any time. At the same time, people also want to be able to bring the information others have shared with them—like email addresses, phone numbers, photos and so on—to other services and grant those services access to those people’s information. These two positions are at odds with each other. There is no system today that enables me to share my email address with you and then simultaneously lets me control who you share it with and also lets you control what services you share it with.”

Att Mark Zuckerberg är snabb att kommentera har nog inte bara att göra med att han i stort sett är uppväxt i en digital värld, utan att han också inser de ekonomiska konsekvenserna om användarbasen skulle börja svika Facebook.

Genom att använda Facebook bidrar du till Facebooks värde. Det är trivialt. Om ingen skulle använda tjänsten, skulle den heller inte vara värderad till 15 miljarder dollar. Men nu är den det och skälet till detta är att tjänsten i dagsläget attraherar ungefär 175 miljoner användare. En snabb överslagsräkning ger vid handen att en användare är värd ungefär 85 spänn.

När till och med Perez Hilton går ut och manar till bojkott av Facebook kan nog den mest stoiske styrelseledamot darra på manschetten (Perez Hilton är som en dokusåpa som ingen tittar på, men som alla har sett).

Tittar man på avtalet ovan, ser jag egentligen ingenting som inte brukar förekomma i avtal som rör webbtjänster (när läste du senast Skypes integritetspolicy till exempel). Nog för att det kan sticka i ögonen att ett företag tar sig rätten att även i kommersiellt syfte använda material som du som användare producerar och publicerar. Samtidigt skulle det vara omöjligt att driva en tjänst med nästan 200 miljoner användare om man hela tiden var tvungen att be om lov för att använda användargenererat material för att skapa den dynamik och momentum som ett community kräver.

Det här tycker jag skapar en intressant klo i diskussionen om upphovsrätt. Å ena sidan vill vi gärna ha möjligheten att bearbeta, förädla, distribuera och dela befintligt material, som kanske en låt, eller en film, eller ett foto. Å andra sidan har vi synpunkter på att ett företag förbehåller sig rätten att göra detsamma med material vi själva publicerar.

Men också en annan högintressant frågeställning väcks i och med Mark Zuckerbergs vädjan i ett tidigare inlägg att lita på Facebook.

In reality, we wouldn’t share your information in a way you wouldn’t want. The trust you place in us as a safe place to share information is the most important part of what makes Facebook work. Our goal is to build great products and to communicate clearly to help people share more information in this trusted environment.

Tillit är en viktig parameter för att vi ska fungera socialt på ett effektivt sätt. Skulle vi aldrig lita på någon någonsin, skulle det sannolikt ha konsekvenser när det kommer till produktivitet eftersom vi vid varje tillfälle skulle tvingas ägna oss åt att verifiera motpartens intentioner.

Vi litar på att Facebook, Google och kanske staten inte kommer att utöva exempelvis utpressning mot oss eller på ett annat otillbörligt sätt vända den information vi publicerar mot oss. Och det är säkert så att vi inte behöver oroa oss speciellt mycket för att något sånt kommer att hända.

Samtidigt kan man ju fundera på hur framtiden kommer att se ut. Mark Zuckerberg kommer att bytas ut. Larry Page och Sergei Brin kommer inte heller alltid att leda Google. Sveriges regering och riksdag kommer att bytas ut.

Frågan är mot vad.

Den stora frågan jag ställer mig är vad som händer om det sjunger till. Efter solsken kommer regn och om mörkret sänker sig över världen kan en illbatting av episk magnitud komma att förfoga över en infrastruktur för att extrahera information som redan är på plats. Det kan få oönskade konsekvenser som vida överstiger de som Facebooks nya användaravtal innebär.

Kommentera

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>