Archive for the 'mikrobloggar' Category
mars 11th, 2009 by Stefan Deak
Tanken om biktstolar online har det talats om redan sedan mitten av nittiotalet och det har nog förekommit både ett och två försök att försöka förmå folk att gå ut med sina snaskigheter i plenum.
Secret Tweet är det senaste i raden av försök och kanske kommer det att bli det hittills mest framgångsrika.
Upplägget är mycket enkelt. Du skriver in din bekännelse och postar det i ett öppet flöde som vem som helst kan prenumerera på genom att följa @secrettweet på Twitter.
Varje tweet tilldelas ett löpnummer och om du följer @secrettweet kan du kommentera en bekännelse genom att skicka “@secrettweet löpnummer kommentar.
februari 17th, 2009 by Stefan Deak
En ny undersökning från PEW Internet & American Life Project visar på att per december 2008 hade 11 % av alla vuxna nordamerikaner använt någon gång använt en mikroblogg.
Amerikanerna sitter tydligen i ett skruvstädsgrepp när det kommer till lifestreaming, i alla fall om vi får tro på PEW Internet & American Life Project, som i början av februari i år släppte en ny undersökning som handlar om mikrobloggvanor i USA.
I rapporten har man fokuserat på i vilken utsträckning amerikaner någon gång har använt en mikroblogg för att skicka ut statusuppdateringar. Rapporten säger alltså inte så mycket om hur många som använder mikrobloggar just nu.
Under 2008 visar det sig har varit en försvarbar ökning där 9 % i november svarade att de någonsin hade använt en mikroblogg och 6 % antydde samma svar i en snarlik fråga från maj samma år.
Rapporten “Twitter and status updating” kan du ladda hem här
Bilden har jag hämtat från Practical E-commerce
februari 5th, 2009 by Stefan Deak
Häromdagen stack Jesper på Online-PR ut hakan och utmanade Fredrik Wass i något som kanske skulle kunna beskrivas som en så kallad beef. Upprinnelsen till historien var två postningar, den här och den här, som Fredrik Wass gjort med anledning av att Acne Online Store börjat följa honom på Twitter.
Påhoppet var uppfriskande eftersom påhopp är rätt sällsynta i diskussioner om sociala medier som äger rum på sociala medier, något som i sin tur skulle kunna hänga ihop med relationsekonomiska spelregler och praxis.
Uttryckt på ett annat sätt kanske man skulle kunna säga att de kopplingar som sammanbinder noderna i allmänhet inte är tillräckligt starka för att klara av frontalangrepp, men samtidigt inte är tillräckligt svaga för att konsekvenserna ska vara triviala. I det här fallet ryktas det om en de-friendingkonsekvens på Facebook. Är det sant, är det upp till var och en att själv väga den konsekvensen.
Kortfattat kan man säga att Fredrik Wass ondgjorde sig över att det inte fanns någon uttalad person bakom Acne Online Stores Twitterkonto. Grogrunden för att skapa en relation var alltså liten eller obefintlig.
Jesper Åström menade å andra sidan att det var helt i sin ordning för ett företag att lyssna på internetsamfälligheten oavsett om det så görs som i Acnes fall eller som Dell (som ju kopplar en person till varje twitterkonto).
Fredrik vill bygga relationer och Jesper vill lära företagen att lyssna på vad som sägs, eller uttryckt med Charlene Li:s ord “tap into the groundswell”. Det är bara två ståndpunkter, som inte ens är motpoler.
Vem har rätt då? Well, det är inte konstigare än att ingen har det - och båda har det.
Diskussionen är lustig, men bär också på en touche av nonsens; för, vi kommer inte att nå konsensus i frågan.
Det handlar helt om tycke och smak och om i vilken utsträckning som olika intentioner samspelar med varandra. I Fredrik och Acnes fall krockar intentionerna och då uppstår förstås friktion.
Vad det kokar ner till är alltså vad man vill använda Twitter till och vilken funktion en mikroblogg kan fylla i det stora hela. Med andra ord kan det vara ett kraftfullt verktyg, men också visa sig fullkomligt värdelöst.
Här är några sätt att använda Twitter på:
1) Crowdsourcing: bygg upp ett engagerat nätverk där det är möjligt att ställa frågor och svara på frågor med korta ledtider.
2) Omvärldsbevakning: Följ tankeledarna i din bransch för att se hur konkurrenterna använder mikrobloggen och vad tankeledarna pekar på för något. Följ diskussionerna via Twitter Search för att se vad som sägs om ditt företag.
3) Konkurrentbevakning: Följ dina konkurrenter och se hur de använder mikrobloggar och sociala medier.
4) Marknadsföring: Använd mikrobloggen som en kompletterande marknadsföringskanal för att exempelvis kommunicera erbjudanden och driva trafik.
5) CRM: Underhåll en dialog med dina kunder för att bygga djupare relationer med dina kunder och få tips om hur du kan göra dina produkter ännu bättre.
6) Personlig branding: Visa vilka varumärkesvärderingar som överensstämmer med dina egna värderingar. Lever du ett liv i gräddfilen kan du exempelvis följa Louis Roederer (När de väl finns på Twitter).
7) Nyhetsflöde: Mikrobloggar som körs via klienter som TweetDeck är snabbare än RSS-läsare. Följ dina favorittidningar och få länkar till nyheterna serverade samtidigt som de publiceras.
8) Konstinstallation: Köp in några feta 42-tummare, bygg en tv-vägg, installera TweetDeck och lägg till hela världens Twitteranvändare.
Problemet med de här olika tillämpningarna av en mikroblogg är att samtliga svårligen samsas under ett och samma konto. Fredrik vill bygga och underhålla relationer medan Acne vill maximera antalet följeslagare för att på så sätt uppnå högsta möjliga utväxling av sina tweets. Dessa två intentioner samspelar dåligt och därför tycker jag inte att det är så märkligt att Fredrik reagerar som han gör.
Alltså måste du sannolikt ha fler än ett konto och vara noggrann med hur du bygger upp kommunikationen på respektive konto. Det kommer alldeles säkert att vara tidskrävande och eftersom sociala medier inte skalar upp speciellt bra, kan det också bli en tämligen dyr affär.
För att ditt initiativ på mikrobloggarna ska bli framgångsrikt gäller det att dina intentioner stämmer överens med de intentioner som dem du följer har.
januari 21st, 2009 by Stefan Deak
Webwares twittereer par excellence, Don Reisinger, has recently posted a number of articles about Twitter on WebWare. He also has had a rather massive increase in followers during the last couple of weeks which of course is great.
The other day Don wrote an interesting post about 5 twitter improvements we’re still waiting for. Also the comments of that post includes a number of interesting features out of which perhaps the possibility to trace threads may be the most urgent one in my opinion.
One feature Don asks for specificly is a qwitter feature which enables you to see who of your followers that seize to follow you. While most articles I’ve read on this issue argues you’d do best to stay away from Qwitter, I find this to be a highly interesting point that Don does.
For a company it is often of high interest to see when customers churn and more importantly, why they churn. Is it the pricing? Is it the quality of the product or service offered? Or has the customer got a better offer from a competitor?
Although I’m not particularly fond of quantifying social media into economic measures, I would agree that a high number of followers could be translated into economic value.
If we eventually will see intermediary self-powered businesses flourish within the realm of Twitter, it may become interesting to see why followers quit following, as there will be an economic incentive for the twittereer to minimize churn.
Now since Don stated to be interested in why followers quit following him (and I’m one of those who started and quit following him) I first thought that I’d comment the article mentioned above. However since WebWare demands membership in order to comment and I, at the time, didn’t have incentive enough to create an account, I thought I’d do the commenting here instead.
A couple of weeks ago I read a post from Don called Why you should follow everyone who follows you on Twitter. At the time, this post came quite handy since I’d been pondering about this issue myself.
Up to now I’ve used Twitter for mainly two reasons. The first reason is that it is more immediate than RSS if you use clients such as Thwirl or TweetDeck. The other reason is to follow people that I find highly interesting within the sphere of social media such as Chris Brogan, Rohit Bhargava, Jeremiah Owyang, Peter Kim and Brian Solis, just to mention a few. There are plenty more.
If they follow me back I’d be flattered, if not I’m sure they have enough to thing about other than adding followers all day long.
So, spurred by Don’s post I started following him, just to see at first if he’d follow me back, which he did almost instantaneously
My next experiment (I’m really not this evil) was to see if I’d be considered signal or noise. Since he at the time had over 2000 followers (now +3000 followers and counting) I couldn’t understand who he’d be able to tender such a vast amount of followers.
Accordingly, I threw him a couple of replies and one or two DM:s just to see if he’d respond. Now, I’ll admit that I didn’t work very hard to get Dons attention, but since he wouldn’t reply when I tried to contact him, I thought that I wasn’t that interesting after all (sounds sort of bitter, huh?).
And when he the other week explicitly started asking for more followers I kind of had it, not least since that sort of contradicted his inbetween post How not to get Twitter followers: Our tips, I guess I took his advice literally.
So, Don, since you asked… I just thought you should now…
The picture comes from H-K-D
januari 15th, 2009 by Stefan Deak
I ett inlägg från igår “Så hanterar du din digitala identitet i framtiden“, hänvisade jag till en artikel om Guy Kawasakis twittervanor på Schmula.
Det räkneexempel som har angetts har brister. Framför allt eftersom antalet tweets är inte går tillbaka till den absoluta starten då Guy började använda Twitter i augusti 2007 utan från det första inlägg som skribenten Psabilla själv kunde hitta från Guy i sin egen feed. Så här ser Psabillas ursprungliga räkneexempel ut igen.
- Guy’s earliest tweet I could find was dated November 8, 2008 — 64 days ago.
- Within 64 days, Guy Kawasaki has 16,457 tweets.
- This means the following:
- 16457/9.14 weeks = 1800 tweets per week (tpw)
- 16457/64 days = 257 tweets per day (tpd)
- 16457/1536 hours = 10 tweets per hour (tph)
- 16457/92,160 minutes = 0.17 tweets per minute (tpm)
- 16457/5,529,600 second = 0.003 tweets per second (tps)
Icke desto mindre är Guy Kawaski en flitig twittrare. Eftersom det är så roligt med överslagsräkning tänkte jag ge mig in på att tvätta datat och se på affärsimplikationerna av Guys twittrande. I det följande kommer jag att titta på ROI för Twitter. Ta beräkningarna med en nypa salt. Jag har inte suttit dubbelvikt som en ostbåge över kalkylerna under någon längre tid.
Enligt TweetStats för Guy Kawasaki började han använda Twitter i augusti 2007, dvs mer än ett år innan det som Psabillas räkneexempel tar sin utgångspunkt ifrån. Detta ändrar förstås förutsättningarna kraftigt.
Låt oss anta att Guy började twittra den 1 augusti 2007. Den första i månaden känns bra. Rimligt på något vis. En möjlighet till nystart som Guy slängde sig över och omfamnade. Han kanske hade planerat det i månader. Nåväl.
Fram tills idag den 15 januari 2008 har han postat 16745 tweets. Från den 1 augusti 2007 till den 14 januari 2008 är det 532 dagar vilket ger följande beräkning:
- 16745/70 veckor = 239,2 tweets per vecka (TPV)
- 16745/532 dagar = 31,5 tweets per dag (TPD)
- 16745/12768 timmar = 1,3 tweets per timme (TPT)
- 16745/766080 minuter = 0,02 tweets per minut (TPM)
- 16745/45964800 sekunder = 0,0004 tweets per sekund (TPS)
En TPT på 1,3 tillåter ungefär fem och en halv timmes sömn per natt, vilket är normalt för en driven entreprenör i Silicon Valley i Kalifornien.
Guy följer för närvarande 51028 twittrare och har själv 48189 följare. Om vi tänker oss att Guy själv lagt till alla dessa följerslagare manuellt och vi antar att den operationen tar 20 sekunder med sidladdningstider mm ger detta vid handen att Guy ägnat 20×48189 = 963780 sekunder åt att lägga till följeslagare.
Detta motsvarar 963780/60 = 16063 minuter, 16063/60 = 268 timmar eller 268/24 = 11 dagar.
Om vi vidare antar att Guy tjänar en miljon dollars om året och ett normalt arbetsår består av 250 dagar (extrapolerat från Sverige) betyder det i sin tur att kostnaden för att lägga till dessa användare hittills uppgått till ca 44000 dollars (~350000 kronor med dagens växlingskurs).
Så hur ser det ut med Guys return on investment?
Har man 48189 följare på Twitter tillhör man definitivt något som kallas för The Twitterati, vilket på svenska kan översättas till “gräddan”. Tycker man bättre om franska är “crème de la crème” ett motsvarande uttryck.
Med en tweet når han teoretiskt sett närmare 50000 personer.
Om vi antar att Guy har en konverteringsgrad på 1 % innebär detta att han för närvarande kan styra 482 personer till en viss adress per tweet. Räknar vi med de 31,5 tweetsen per dag innebär det att 482×31,5 = 15183 personer går till de adresser som han pekar på.
Om vi vidare antar att de sidor Guy pekar på publicerar annonser som har en CPM på 30, innebär det att Guys länkningar för närvarande är värda (15183/1000)x30 = 455 kronor per dag.
Utslaget på ett extrapolerat arbetsår om 250 dagar innebär det alltså att värdet för Guys Kawasakis twittervanor från och med nu och allt annat lika skulle ha ett bruttovärde på 113750 kronor. Och då räknar jag förstås inte med tillväxt.
Om vi nu slutligen antar (alltså antar, inte spekulerar, antar) att Guy Kawasaki tar en kommissionsavgift på 10% för varje styrning motsvarar detta 46 kronor om dagen motsvarar detta en årlig inkomst på 11500 kronor vilket i sin tur ger en ROI på 30 år, under förutsättning att Guy Kawasaki upprätthåller samma tempo och inga nya följare tillkommer.
Nu kommer sannolikt förutsättningarna ändras kraftig i det kommande. Redan om fem månader förväntas nämligen Guy Kawasaki ha fördubblat sin följarbas. Dessutom finns det förstås en uppsjö av andra parametrar att ta hänsyn till, vilket jag inte gjort. Men det får bli en annan kalkyl.
Bilden kommer från mfilej
I allt högre utsträckning har företag börjat att experimentera med mikrobloggar som ett med
